Idag har jag och Wilma bakat en slags chokladkaka – eller bakat och bakat, smulat sönder digistivekex som vi rörde ner i choklad som vi smält tillsammans med smör och sirap. Men vilken härlig vinter, så vitt, vitt, vitt. På jobbet har vi meterlånga istappar på innergården, så häftiga, tur att ingen går där!
Dessa dagar går man annars mest och tänker på vad som har hänt med David. Jag hoppas att de snart hittar honom. Det måste vara extremt jobbigt för alla anhöriga.
Undra hur man hade reagerat om det hade varit ens eget barn – orkar inte ens tänka på det.