Jaha, idag fick man vara hemma med en liten killen med feber och ont i halsen. Han ligger nu och tittar på Star Wars – att han aldrig tröttnar……
Hans största önskan nu är ett stort legoskepp som heter Venator.
Jag sa – “Men det är jättedyrt”
Joel sa – “Men, mamma, jag ska få det av tomten!!!”
Jag tänkte – “Mmmmm just det……”
Om fyra veckor (eller när buren är klar), kan vi hämta våra kaniner. Två stycker honor. De är så söta och mjuka!
Denna kaninen ska bli Wilmas (Sprallis, Snuttis och Gosan är några av namnen hon tänkt på)
Och denna ska bli Joels (han hade bara killnamn i huvudet så vi får vänta med att namnge den).
Tack familjen Johansson för en trevlig eftermiddag/kväll!!
Wilma började prata om att hon ville ha en mus i bur i sitt rum. Att det var hennes högsta önskan. Jag har nu övertalat henne och vi ska troligen skaffa små kaniner istället, jag har lovat att ta hand om dem. Två stycken lejonhuvade dvärgkaniner. Vi ska titta på sådana idag som är leveransklara i mitten av april. Så ska vi bygga en egen bur och barnen får hjälpa till med det de kan göra.
Bilden nedan har jag “lånat” från Blocket (Charlotte Vendelstrand). 
Jag var bara tvungen – Jag skulle bara ha en – Det är ju en kultflaska!!!!
Så här såg det ut den 11 mars förra året. Premiärfika i uterummet och vårlekar med såpbubblor.
Idag ser det ut så här:
Hoppas det smälter bort snabbt.
Ännu mera snö!!! 65 cm i trädgården!!
Jag har nog aldrig upplevt så här mycket snö här hemma….
…vart tog stammen till äppelträdet vägen????
….det som göms i snö, kommer upp i tö……vad kan det vara????
och grannen gör en snöängel
Här byggs det gupp i den “nya” pulkabacken som snöröjaren fixade idag!!
För några veckor sedan köpte jag en bok som heter “Barnens första kokbok”. I den är det härliga bilder och lättläst text. Vi har bakat lite olika kakor från den och i kväll ville barnen ha “Potatismöss” dvs bakad potatis som man dekorerat. Det tyckte barnen va kul och gott.
Idag har jag och Wilma bakat en slags chokladkaka – eller bakat och bakat, smulat sönder digistivekex som vi rörde ner i choklad som vi smält tillsammans med smör och sirap. Men vilken härlig vinter, så vitt, vitt, vitt. På jobbet har vi meterlånga istappar på innergården, så häftiga, tur att ingen går där!
Dessa dagar går man annars mest och tänker på vad som har hänt med David. Jag hoppas att de snart hittar honom. Det måste vara extremt jobbigt för alla anhöriga.
Undra hur man hade reagerat om det hade varit ens eget barn – orkar inte ens tänka på det.
